ATT SE SIG SJÄLV FRÅN ETT ANNAT HÅLL - REDOVISNING

Beskriv genren iscensatt foto. Vad är det typiska for genren iscensatt foto? Ge exempel på
konstnärer som använder sig av iscensatt foto i sitt konstnärskap. Vad har genren för funktion,
speglande eller fönster?

När man pratar om iscensatt foto pratar man om den typen av foto som framhäver något speciellt somman själv valt att placera i bild, ofta för att visa det man känner. Man kan säga att iscensatt foto är
subjektivt, alltså att man vinklar bilden för att förstärka känslor. Denna typ av fotografering är
motsatsen till objektiv fotografering där man istället fotograferar världen som man ser den utan utan
att förändra det man fotograferar. Dessa typer av genrer kan man kalla för spegel och fönster.
Iscensatt fotografi är alltså kortfattat när man fotar det man känner.

En konstnär som fotar mycket iscensatt är Julia Fullerton-Batten. Hennes verk är ofta surrealistiska
och innehåller ofta kvinnor i små miljöer. Ett verk är exempelvis med en kvinna som ligger ner på
marken i ett bostadsområde där hennes överkropp är ungefär lika stor som husen. Att fotot är
overkligt och iscensatt gör att hennes verk går under genren iscensatt fotografi.

Vilken konstnär har du valt att arbeta med och vad är typisk för hen?

Jag har valt att arbeta med konstnären Bara Prasilova. Hon kommer från tjeckien och arbetar med
fotografi. I sin konst blandar hon absurd humor och lekfullhet med en lättsam grymhet vilket gör
henne konst personlig. Hon säger också själv att hon har en passion för perfektion. Hon har vunnit
många priser för sin konst som hon ställt ut runt om i världen.

På vilket sätt kan dit foto anses vara ett iscensatt foto? Hur har du använt din valda konstnär
som inspiration?

Jag har valt att använda Prasilova och hennes verk som en inspiration på det sättet att jag valt att göraen slags motsats till hennes tänkte budskap. I hennes bild har hon använt sig av dimma som en slag
symbol för visa att man ibland inte kan se saker runt om sig och för vad dem är eftersom att
omgivningen gör det svårt att se. Mitt verk är ett iscensatt foto precis som Prasilovas då jag genom
min bild vill visa känslor och en tanke.

Beskriv ditt valda budskap i ditt foto

Mitt budskap är som sagt en slags motsats till Prasilovas. Då uppgiften gick ut på att skapa ett
självporträtt med grund i att kunna se sig själv från ett annat håll har jag valt att ta mitt foto så det får en koppling till mitt eget liv. Det jag vill förmedla är den miljö där jag känner att jag kan se och tänka klart. Jag valde detta budskapet eftersom mitt inspirationsfotos budskap var att visa på att det ibland kan vara svårt att se klart och därmed det runt sig. Jag är medveten om att andras tolkning kan vara
helt olik mitt budskap då det är tanken med konst men också för att den inte har något tydligt motiv
som egentligen säger något om budskapet och tanken bakom fotot.

Hur har du använt färg, form och komposition för att föra fram ditt tänkta budskap.

Då jag vill förmedla en trygg miljö där man kan tänka vill jag förmedla en lugn och trygg känsla. Jag har därför valt att använda mig av varm färgskala. Platsen jag tog bilden på har mycket träd med varma färger men för att förstärka den känslan ytterligare har jag använt mig av photoshop där jag lagt
på varmare toner. Vissa delar av fotot som altanen jag står på hade en lite kallare grå färg som jag
gjorde varmare i photoshop.

Jag har inte samma liggande utsnitt som ursprungsbilden. Man skulle kunna anse att det liggande
formatet hade passat bättre med mitt budskap då det ofta ger en känsla av harmoni. Jag valde att ha
bilden i stående format då jag ville få med så mycket av träden i bakgrunden som möjligt och inte
bara stammarna eftersom de är en viktig del i bilden då de symboliserar den miljö jag vill visa.

För att få samma slags känsla som Prasilova fått i sitt verk har jag valt att placera mig vid ett staket. Detta visar att jag tittar ner över kanten som om jag försöker se något precis som modellen i
Prasilovas verk. I min bild är de det som jag kan se tack vara den miljö jag befinner mig i.

I vilket sammanhang tycker du att ditt budskap med bilden bäst skulle framkomma?
Exempelvis på en utställning, offentlig konst, i en reklamannons, i en tidning? Förklara varför och förklara varför ett visst sammanhang passar bättre än ett annat.

Eftersom att mitt budskap handlar om något vardagligt och något som man kanske kan relatera till i
vardagen tycker jag att det också hade passat i ett lite vardagligare sammanhang dvs inte en konsthall eller liknande. Jag skulle kunna tänka mig att bilden skulle passa att sitta i en miljö där människor
kanske känner sig lite stressade ex nordstan här i göteborg. Den som går förbi skulle då kunna se bilden, stanna upp och få en tankeställare kring stress och det som händer runt dem. Det är lätt att hamna uppe i något och min bild skulle kunna vara något som påminner om lugnet.

Jag tycker att den skulle passa bättre på en plats med mycket folk än i ett galleri eftersom den dels
framhävs bättre. Med det menar jag att den kommer sticka ut då tanken är att den ska förmedla en
glad och lugn känsla och placeras den på en plats där det finns en viss stress kommer nog folk att
notera den. En annan anledning är att jag tror att den skulle göra mer nytta i det offentliga rummet än i ett galleri. Det känns som att den inte riktigt uppfyller sitt syfte om den skulle hänga bland andra
konstverk då jag inte upplever det som att de som går till konsthallar är stressade på samma sätt som människor på stan.

Avsluta med en evaluering av ditt projekt. Vad fungerade bra. Vad kunde du gjort bättre? Kan bilden tolkas på olika sätt. Vad i bilden öppnar för alternativa tolkningar.

Jag tycker att uppgiften var ganska svår då den innehöll flera olika steg. Dock var det bra uppdelat
och bra med tid vilket gjorde att man hann fokusera och gå in ordentligt på de olika delarna. Det som egentligen kändes mest svårt var att tolka bilden och sedan koppla den tolkningen till sig själv. Detta krävde att jag funderade över min tolkning kring fotot, konstnärens budskap och mitt eget liv i
förhållande till budskapet.

Det som jag blev nöjd med är att min bild är väldigt tolkningsbar. Jag är väldigt nöjd med det dels för att det alltid är roligt när man själv får skapa sig en bild av syften men också för att jag uppfattar
Prasilovas bild som väldigt tolkningsbar. Mitt foto har inga direkta motiv som förmedlar syftet utan
det enda som egentligen säger något om det jag vill förmedla är färgskalan. Då de varma färgerna ger bilden ett varmt och lugnt uttryck så tycker jag det är roligt att resten är upp till betraktaren att tolka
själv. Det jag tycker gör att min bild öppen för tolkning är att den inte har något speciellt motiv som
säger något kring mitt budskap. Min position på bilden har egentligen ingen koppling till mitt
budskap utan är främst en koppling till Prasilovas verk. Då uppgiften var att göra en parafras ville jag ju att man skulle se en koppling mellan mitt och konstnärens foto och modellens position fick bli den enda kopplingen som man kan se på bilden. Självklart har den ju andra kopplingar som jag beskrivit men de har ju mer med tolkning och budskap att göra och inte så mycket med bildens motiv.